"Men under tiden flög jag och min galax genom tusentals andra galaxer och min var den nyaste, föremål för avund från hela firmamentet, skinande blank av ungt väte och spädaste beryllium och kol på barnstadiet. De gamla galaxerna flydde för oss, sprickfärdiga av avundsjuka, och när vi såg hur gamla och rultiga de var flydde vi för dem, övermodiga och yra av förtjusning."
övers. Eva Alexanderson
Hjälten i Kosmokomik heter Qfwfq. Han är lite olika saker i de olika kapitlena i boken. Som skildrar universums utveckling från dess skapelse och framåt. Nu är gamle Qfwfq kanske inte en helt trovärdig berättare.
Det kosmiska greppet i boken kan få en att tänka på Olaf Stapledons Stjärnmakaren. Men Italo Calvino håller en mindre högstämd och mer komisk ton. Kanske påminner den egentligen mer om såna där tecknade barnfilmer där en amöba berättar om amöbor. Men med ett högre litterärt värde.
Berättelserna är ofta riktigt absurt roliga. Men bäst är boken nog när den minskar lite på det komiska och tillåter sej att förundras över världen.